Korta arrendeavtal skapar otrygghet i planeringen
”Har klubben tillgång till en byggnad för sin verksamhet? Och i så fall: äger eller arrenderar ni denna?”
Det vanligaste är att vattensportsklubbarna arrenderar marken för sin verksamhet, och detta oftast från kommunen. Men knappt en fjärdedel har tomträtt eller äger själva – vilket alltid är att föredra, eftersom det ökar den egna möjligheten att påverka och utveckla.
Arrendeavtal kan se ut på många olika sätt, och ibland är detta knappt formaliserat eftersom klubben haft sin verksamhet på platsen under lång tid och använder den mer av hävd. Det kan innebära att man inte har någon kostnad för marken, men samtidigt kan kommunen eller markägaren när som helst välja att avhysa klubben och exempelvis bygga något annat på marken – något som har hänt på flera platser i landet till följd av förtätning och andra intressen som prioriteras vid vattnet.
På många håll ligger vattensportsklubbar utanför kommunernas planlagda områden, och kan ha funnits på platsen i många år, vilket gjort att klubben aldrig blivit föremål för avtal kring nyttjande av marken. Troligtvis har det tidigare också varit en fördel med låga kostnader och mindre byråkrati. Men med tiden har samhället och rättigheter för idrottsföreningar förändrats, och idag är behovet stort av att formalisera vattensporternas tillgång till sina anläggningar, och att uppmärksamma dess existens och möjligheter att utvecklas.
Arrende på minst 10 år ett krav för många anläggningsbidrag
Idag har exempelvis Riksidrottsförbundet och andra bidragsgivare ofta ett krav på att klubben har en långsiktig nyttjanderätt för anläggningen, innan ekonomiska stöd kan beviljas. För att söka summor över 250 000kr behövs ofta minst 10års-avtal, vilket många av vattensportsklubbarna inte har.
Nedan visas utdrag från anläggningsenkäten för frågan om klubben har arrendeavtal för markytor, och i så fall vilken längd på avtalet som gäller. Svaren visar att knappt hälften har mindre än 5 år, och ännu fler har mindre än 10år.
Enligt enkätsvaren saknar alltså ca en tredjedel av våra klubbar inom vattensporterna det avtal eller ägande av marken som krävs för att söka större anläggningsbidrag. I längden innebär detta att ca en tredjedel av våra klubbar sitter i mycket otrygga situationer och blir tvungna att stå för större del av investeringskostnader i sina anläggningar, samtidigt som de kan bli av med dessa investeringar på mycket kort varsel.
Det är viktigt att både kommuner och idrottsförbund ökar medvetenheten om detta förhållande, så att klubbarna kan få hjälp med att upprätta långsiktigt hållbar tillgång till sin anläggning, och med det få tillgång till ekonomiska resurser och stöd som idrotten har möjlighet till.
En klubb som får bättre stöd och blir mer inkluderad i kommunens och idrottens planer, budget och system, får bättre möjligheter att bedriva sin verksamhet på ett bra sätt, och kunna fokusera på att exempelvis ta emot fler nybörjare, eller utveckla sin anläggning till en plats där människor vill stanna kvar och hitta gemenskap och meningsfullhet.
Projektet Arena Vattnet startades under hösten 2021 och kommer gå i mål med fas 1 under hösten 2022. Om du vill veta mer, om exempelvis arrendeavtal – kontakta projektledare via denna länk.