Nuläge och förutsättningar

Ute på vattnet finns det plats för alla, men vägen dit är beroende av tillgängliga anläggningar. Idrott sker både i förening, genom kommersiella aktörer och som aktivitet på egen hand. Att paddla kanot eller vindsurfa är exempel på intressen som ökat stort senaste åren bland privatpersoner som gör det på egen hand eller med vänner, och det är viktigt att det finns anläggningar i samhället som kan möta de nya behoven från både föreningar och privatpersoner, och bidra till att uppmuntra fler till idrott och motion. Föreningsidrotten som äger och driver många av dagens anläggningar har inte alla resurser för att möta dagens förväntningar, och det behövs nya koncept för både anläggningar, drift och samarbete.

Växande intresse för vattenidrott

Idrottsrörelsen i Sverige har fått ökade förväntningar på sig om att bidra till sådant som folkbildning, trygghet, integration och meningsfull fritid. Idrotten är bra på att skapa dessa samhällsvärden och att har kraften att samla miljoner människor för en gemensam sak. Men det ställer också högre krav på ledare, kvalitet, och anläggningarnas tillgänglighet.

Närmare 150 000 personer i Sverige är medlemmar i en förening för idrott på vattnet, och mer än dubbelt så många är regelbundet aktiva på egen hand. Att komma ut på vattnet för motion och friluftsliv är efterfrågat i alla åldrar, men brist på anläggningar och tillgängliga platser gör tröskeln hög för att komma igång, oavsett om det gäller föreningar eller privatpersoner som är ute själva. Många av dagens anläggningar är byggda för mer än 50 år sedan, och har tjänat idrotten väl under lång tid, men med tiden hamnat efter i underhåll och investeringar.

Vi står inför ett skifte inom idrottens struktur för anläggningar för vattenidrott, och kanske även för andra friluftsidrotter som nyttjar naturen som en fri och gemensam idrottsplats. För att möta nya behov, och kunna erbjuda trygghet och tillgänglighet för de grupper som inte tidigare haft möjlighet att delta, behövs nya lösningar för både anläggningens utformning och dess drift.

Vem äger idrottsanläggningen?

För de flesta inomhusidrotter, som simning, ishockey eller basket, är anläggningen något som ägs och drivs av kommunen, eller till stor del har finansierats med kommunala medel och kanske sedan tagits över eller drivs av en eller flera föreningar med stöd från kommunen. Vissa större föreningar har möjlighet att ta egna initiativ, men det är i princip omöjligt att förvänta sig av en liten eller nystartad förening att själva ordna något som kan kosta över hundra miljoner kronor.

Kommunala anläggningar är normen för inomhusidrott, och det är en viktig investering för samhället att se till att det finns bra idrottsanläggningar och ett varierat utbud året runt. Föreningar eller grupper hyr anläggningen några timmar i veckan till ett överkomligt pris, och målet är att lokalen ska bli nyttjad de flesta timmar på dygnet. Det blir möjligt genom öppenhet och breda målgrupper, men också genom att vara tillräckligt stora för att motivera exempelvis ett kansli. Kommunala idrottshallar är perfekt för små och stora idrottsföreningar för inomhusidrotter, men fungerar inte på samma sätt för våra vattensporter som har andra behov och förutsättningar.

Idrotter som segling och kanot, men även orientering, cykling och andra idrotter som bedrivs i naturen, är en attraktiv kombination av träning och upplevelser som gör gott för kroppen och sinnet. Dessa idrotter lockar människor i alla åldrar, och har en stor andel motionärer som inte idrottar för att tävla. Ofta är sådant som gemenskap, hälsa och medvetenhet om naturen centrala tankar i verksamheterna. Intresset för vistelse i naturen har vuxit på senare år, och särskilt efter covid-19 pandemin syntes ett markant ökat intresse för friluftsidrotter – ett begrepp myntat av RF-SISU Stockholm – som betecknar idrotter i naturen.

Allemansrätten

Att idrotta i naturen på allemansrättslig grund innebär att utövarna behöver känna till allemansrättens principer, och den som ansvarar för anläggningar eller arrangemang behöver i än högre grad veta vad som gäller för större sammankomster, eller för att bygga eller placera någonting i naturen. Samtidigt innebär allemansrätten en frihet för alla människor att vistas i naturen – något som är unikt för Sverige, och som innebär en fantastisk möjlighet för både idrott och friluftsliv.

Av hänsyn till naturen är det viktigt att tänka till vid utformningen av anläggningen för att värna djur och växter, men också för att bidra till att verksamheten genomförs på ett hållbart och miljövänligt sätt. Genom design kan vissa typer av beteende uppmuntras och underlättas – som exempelvis korrekt hantering av kemikalier och avfall, eller smarta lösningar för att dela och återanvända utrustning.

Anläggningen som styrmedel

När allt fler människor vill ut i naturen kan mängden i sig innebära ökat slitage och ökad risk för skador. Därför kan det vara en fördel att anlägga tydliga offentliga platser som utgångspunkter och hållpunkter även för spontana utövare. På så vis styrs slitaget till anläggningar och ytor som är förberedda för att hantera just detta. Exempelvis genom en skyddande matta på stranden, eller anvisade sittplatser och vindskydd.

Idag är föreningsdrivna anläggningar ibland de enda lämpliga platserna att ta sig ut på vattnet. Då kan det hända att bryggor och ytor som sköts av föreningen nyttjas flitigt av allmänheten, vilket innebär ökad belastning på föreningarnas resurser. I många fall leder det till att föreningar känner sig tvungna att sätta upp skyltar eller hindra allmänheten från att använda deras anläggning. Då är det bättre att kommunen tillsammans med föreningen ser till att anläggningen har plats för både förening och allmänhet, och kan möta alla olika målgruppers önskemål.

Idrott hela livet

Friluftsidrotter erbjuder upplevelser, gemenskap, utveckling och frihet att delta på sina egna villkor – oavsett ålder, ambition och intresse. Det gör att många utövare fastnar för idrotterna som en livsstil, och fortsätter idrotta hela livet. Många föreningar har medlemmar som funnits där i flera decennier, och många ideella ledare drivs av en stark samhörighet och gemenskap. Vattensporterna är allihop utmärkta exempel på detta, och innehåller dessutom den extra dimensionen kring utrustningen och underhållet av denna, som lockar många utövare att fortsätta vara med och fixa, bidra med sin erfarenhet och hjälpa till som tränare och ledare även efter att de slutat träna själva.